Lördag

Idag fick jag lite sådär halvt tvinga mig själv iväg på länk. Sen då jag kommit iväg var det lika skönt och härligt som vanligt. Sen kan man ju fundera om man skall kalla det träning eller terapi för mig är det lite båda för jag får bearbetar så mycket då jag springer i skogen för mig själv. Ibland gråter jag också så det är ju bra att jag springer där ensam så ingen behöver oroa sig och fundera vad har nu den där Mellangårds damen för bekymmer. 

Senaste dagarna har fammo känts extra nära och jag känner henne som om hon skulle vara vid min sida hela tiden. Det känns inte skrämmande utan det får mig att känna mig extra stark som om hon skulle lyfta upp mig lite extra. Det sprider sig ett lugn i min själ då jag tänker på hennes lugna väsen. Bara denna snö och kylan skulle ge med sig skall jag föra någon vacker vårblomma till henne. 

Ni får ursäkta suddiga bilder tog dem i farten då jag sprang fram