En selfie efter att den värsta röda färgen från mitt ansikte lagt sig lite.
Vägarna jag springer på kan man inte klaga över. Man känner sig nästan som Forrest gump då man skuttar fram på "lätta" steg. Snart får jag börja springa lite längre så skall vi se hur det sen går för då måste jag nog ta mig ut på stora vägen eller börja springa genom skogen till andra sidan av ön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar