Träning

Träning?! Förrut tänkte jag så negativt om träning det var tungt, jobbigt och ett måste. Hade ingen lust och tvingade mig själv att träna. Jag deltog i zumba och såna gruppträningspass och kunde inte riktigt hitta min plats. Idag har jag hittat min plats och den är inte på någon gruppträning. Jag har konstaterat att det är inget för mig. Jag är så kritisk mot mig själv så jag börjar snabbt jämnföra mig mer andra och då tappar ju träningen helt sin mening. 

 Jag trivs bäst då jag springer i skogen för mig själv. Med mina tankar och känslor. Det är som en terapi för efteråt känner jag mig som en ny människa igen. Det är så skönt att tömma huvudet på alla tankar runt omkring en och bara vara med sig själv en stund. Jag har en bänk och lite tyngder hemma också att leka med ibland. Lyfter inga större vikter men lite grann för att få lite fasthet i mina armar. Drömmer om att köpa en springmatta till vintern så att jag kan springa inne då vägarna blir glashala eller då det blir riktigt kallt ute. 

På dessa vägar mår jag som bäst