Onsdags fundering

Efter en ganska så virrig dag med en massa saker på min to-do lista. Så ligger jag nu med fötterna på soffbordet och funderar. Ni vet sådär som man ibland blir och fundera på allt mellan himmel och jord. Jag är så stolt över att få vara mamma till en så fin pojke som E är. Han är alltid så snäll och sköter sig. (Iaf då jag ser ). Han förstår så väl att hans mamma ibland har tusen miljoner saker på gång och då hjälper han så gärna till. Nu fyllde han ju redan 9 år. Det skrämmer mig lite att tiden gått så fort. Vart försvann alla dom där baby åren? Jo, jag jobbade! Förstås som yngre mamma hade jag inte möjligheten att vara hemma på mamma ledigt utan var tvungen att ganska snabbt komma ut i arbetslivet igen. Visst har det varit många gånger då man slitit, jobbat hårt med både studier sent på natten, ett barn och jobb som man tänkt att hur skall dethär sluta. Men det har bara behövts ett leende från min fina pojke och jag har fyllts med kraft igen och fortsatt kämpa. Den tiden då jag studerade på läroavtal så ville jag inte att mina studier skulle ta bort från min tid tillsammans med Essam så jag studerade ganska sent på kvällen-natten istället. Idag läge är jag väldigt sugen på att fortsätta studera men frågar mig själv många gånger om jag verkligen har motivationen till att studera vidare just nu. Men med tiden får vi se vad det blir...

Vår vackra lönn hade så fina gula blad för någon dag sedan. Men nu är alla borta