Men tillbaka till att vara mamma till en första klassist. För att vara ärlig så är jag så stolt. Min duktiga stora skolpojke gör mig så lycklig varje dag. Sen finns det ju små detaljer som att man glömmer ta hem sin jacka dag efter dag. Vilket resulterar i att det kan vara ganska vått och kallt att cykla ner till bussen på morgonen då det är fuktigt i luften och duggar lite grann. Men tur har vi två bilar och Essam en garderob full av kläder så han lär väl klara sig utan sin jacka några dagar. Hoppas bara han kommer ihåg att klä på sig sen i vinter då det är kallt ute.=)
För mig känns det som om inte riktigt spänningen har släppt ännu. Det är fortfarande så spännande och jag får fjärilar i magen då jag tänker på min Essam där i skolan. Jag får en liten känsla av att Essam kan tycka jag är lite besvärlig ibland då det första jag frågar då jag kommer hem är "hur har det varit?""vad har ni gjort?" osv.osv... Men jag kan inte hålla mig. Han känner sin mamma redan vid det här laget. Så han svarar alltid med sin coola lugna röst. Helt otroligt hur han kan vara så lugnt och trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar