Tidigt på våren -06 blev Elias och jag välsignade med en underbar oberäknad nyhet. Jag väntade Essam. Osäkra på hur vi två unga skall ordna dethär jag då ännu bara 19 år och elias 22 år tvekade inte en sekund vi visste att det var vår lilla pojke från första början. Elias och jag visste att en bättre gåva kan man inte få.
Här börjar vår resa mot föräldraskap. I slutet på maj fyllde jag 20 år. Jag mådde som en prinsessa och en månad tidigare hade vi besökt Israel. Elias, jag och min pappa. En lyckad resa fast min mage gick nästan att avslöja men bara nästan.=)
Sommaren började och jag jobbade då i kök. Fysiskt tungt arbete men jag led inte av det. Hade en sådan underbar graviditet med min stora mage för den var nu nog väldigt synlig. I slutet av sommaren började Elias känna sig dålig. Läkaren hittade inget utan han fick diagnosen muskelvärk och till de triangelmärkt medicin. En annan läkare misstänkte att han hade astma. Efter många sömnlösa nätter, nätter av olidlig värk hamnade han in på tyks där konstaterades det efter många om och men att Elias hade hjärtsäcks inflammation och han började medicineras utan större resultat. Vid ett tillfället medicin vägrade han för han började må så illa. Under sen sommaren och hösten tillbringade han stor tid på tyks utan resultat. Elias tog kontakt med sin läkare i Israel som kontaktade tyks och försökte få dem att ändra hans mediciner till cortison men utan att lyckas. Allt detta gick så långt att Elias hade vätska i lungorna c. hälften av båda lungorna. Han skickades till pemar där han sattes i karanten! Min mamma då redan rosenrasande kontaktade tyks och ifrågasatte dem varför Elias är satt i karanten, han släpptes samma dag och jag då redan väldigt gravid åkte och hämtade honom. De perioder Elias spenderade i tyks var hemska han hade så ont och kunde ringa mitt i natten rädd och osäker "Freja I think I'm going to die. I'm in so much pain and the nurse only gave me painkillers"
Efter att essam föddes den 26.10.06. Åkte Elias till Israel det var just på gränsen att han kunde åka flyg med den mängden vätska han hade i lungorna. Jag kunde inte låta bli att tänka vad kommer hända min lilla familj när skall vi få bara vara vi. Elias, Freja och Essam.
Jag flög ensam men Essam som då var bara c.7 veckor till Israel. En resa som tog mig evigheter på flyget sov Essam men under vår 6 timmars väntan i Prag var han vaken och pigg som en sol. Jag hade misstat mjölken redan första veckan då vi kom hem från bb. Så jag hade med mig flera liter med ersättning i ryggsäcken essam hade jag i babybjörnen för jag fick inte ta barnvagnen med till honom. =/ vet inte hur jag klarade de men jag gick med Essam i 6timmar. Sedan sov vi igen på flyget till Israel. Jag vaknade av den vackra soluppgången över Medelhavet och jag såg Telaviv. Till min lycka mötte vi en något friskare Elias med min svärfar på flygplatsen i Telaviv så jag behövde inte åka tåg till Haifa. Elias hade opererats och börjat medicineras med cortison!
Efter några veckor kunde vi åka hem. Tillsammans! Elias blev frisk och gick ännu på våren till pemar på kontroll alla röntgen bilder visar fina normala lungor. Men risken att han kan insjukna igen finns. Vad de berodde på har vi aldrig fått veta.. Men jag är tacksam för den professionella sjukvården i israel som gav min familj en chans att vara tillsammans! Kunde inte begära för något annat.
What doesnt kill you makes you stronger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar